Känner att motivationen/suget att komma upp på scen har avtagit.
Börjat inse hur svårt det är att bli stor utan otillåtna preparat..
Vill ha någon som sparkar mig i röven,bestämmer hur jag ska träna o käka...känner att ja har blivit mer internetbyggare än irl byggare! för många olika dieter/träningsprogram=kaos..

Va ska man göra i denna sits?

Ursprungligen postat av Lepras

Känner att motivationen/suget att komma upp på scen har avtagit.
Börjat inse hur svårt det är att bli stor utan otillåtna preparat..
Vill ha någon som sparkar mig i röven,bestämmer hur jag ska träna o käka...känner att ja har blivit mer internetbyggare än irl byggare! för många olika dieter/träningsprogram=kaos..

Va ska man göra i denna sits?

Whenever you feel like giving up, remember why you held on for so long in the first place.

Jag tycker det är en spännande tanke som du tar upp Lepras. Den har slagit mig många gånger också genom åren just med tanke på att jag bloggar osv men du formulerade den väldigt bra tycker jag! Visst, det finns filmen (se ovan) som verkligen motiverar en att gå till gymmet men sen är det ett till steg, dvs när man är där, att man tränar heela vägen hela tiden, varje set, varje gång.. jag lägger handen på hjärtat och säger att jag försöker göra det varje gång och vissa gånger lyckas man verkligen men många gånger ger man upp/slutar man även fast man har några reps o lite kvar i kroppen för att det är sjukt svårt att puscha sig och mentalt ta jobbet varje gång. Jag menar inte att varken du och jag inte tränar hårt utan just den där siista lilla pushen.

Det är svårt att veta "vad som funkar" på en själv också då det tar en sådan jäkla tid att ta sig igenom ett 30 v upplägg och sen kan man säga, jaha, nu då? Har jag lagt på mig massa? Vet inte? Har jag blivit starkare? Ja det har jag och då kan man dra slutsatsen att detta funkar...eller? Det är jättesvårt.
Lägg på aspekten med mat, överskott, PF, diet, styrke-tapp osv så är det knappt roligt längre... man ser sig själv i spegeln varje dag, typ 328 gånger och man tappar helt referensramar (då man jämför sig med Ako och gänget) och självinsikt i utvecklingsfasen pga att man glor sönder sina muskler.

Ska vi då lägga ner skiten och börja med fickpingis istället? Nja.. det finns ett riktigt bra citat ur filmen ovan tycker jag.."I want to achieve the things that inspire me and make me feel great". Därför tränar jag och därför vet jag att jag vill lägga den tid och den energi jag lägger på träningen. Själv inser jag att jag har ett bra jobb som jag stortrivs med som tar mycket tid och engagemang och det är det absolut viktigaste för mig och att jag sen fortfarande har möjlighet att bedriva min passion och hobby i form av träning så pass mycket som jag gör ser jag som en ynnest. Glömt inte att vi är hobby-byggare Leo och gör detta för att vi tycker det är kul. Du kanske ska lägga målet att gå upp på scenen åt sidan (även om jag anser att du är förbannat stabil nu och skulle kunna köra ahlströmmer som ett test) och hitta tillbaka till varför du gör detta? Vad du tycker är kul, vilket upplägg, högreps, lågreps, som gör att du tänker positiva tankar när du går till gymmet och suget växer redan på morgonen inför passet. För jag tror att om man tappat suget/motivationen så kan man ha svårt att köra hårt och göra de där lilla extra på dem passen när man känner sig som Cutler.. Så länge vi tränar på Leo och tycker det är kul så växer vi.. lite lite.. hela tiden, varje pass och i slutändan så står vi där som i filmen ovan och känner hur gråten kommer upp inom oss för alla dem timmarna vi har lagt ner i matlagning, tid till gymmet, tid på gymmet, pengar på tillskott osv...

Vet inte om du fick svar alls på din fråga men så resonerar jag kring det hela.. kanske är lite osammanhängande då alla mina tankar poppat upp under vägen jag skrivit..
Well, don't forget that Team MM Sports stöttar dig i vått och torrt kompis!

Jag kan inte annat än att hålla med både Gustav och Tim i vad de skriver i föregående inlägg. Min tanke är precis som Tim säger, att du kanske ska ta kontakt med någon duktigt coach, eller varför inte bara en extremt kompetent vän? Som kanske hjälper dig att omorganisera lite i din kost & träning. Det kan vara en väg till att hitta en ny gnista, influenser & variation.

Jag har även en del bekanta som har vart i sisten du beskriver och tagit ett uppehåll från vad allt som har med träning och kost att göra i 1-2 veckor, det brukar med vara ett ganska effektivt sätt att få tillbaka gnistan. Alternativt att bara ändra sitt träningsupplägg totalt under en tid. Jag tror att det blir lite en effekt att man tänker "fan vad jag saknar gymet nu när jag inte är där, det är verkligen det jag tycker är något av det allra roligaste som finns".

Sedan förstår jag med din frustration över att man provar upplägg hit och dit, att man precis som Gustaf säger att "okej, nu är dessa 30 veckor över, okej? funkade detta för mig?". Det är som sagt svårt det hät när man kommer in i en svacka liknande den nu nämner ovan.. Jag hoppas att du hittar glädjen igen och som lite pushande ord så sitter du inne på ett otroligt bra bygge, det är värt att nämnas tycker jag.

Finns det många bra citat i fimen som får en att lysa upp lite. Brukar hjälpa mig att ha den i bakhuvudet i alla fall. Sen som Ollas säger så är det många aspekter som spelar in och vi är alla olika.

Jag tränar nästan alltid själv vilket kan vara negativt många gånger då man skulle villja ha hjälp att pusha fram dom där sista repsen. Jag försöker alltid gå in med intällningen att jag ska göra så gott jag kan utifrån mina förutsättningar, någonting som hjälpt mig när jag kännt att träningsschemat börjar bli träligt är att byta ut övningar mot dom övningarna man verkligen tycker om. då har man alltid någonting att se fram emot.

Försöker även att tänka på alla gånger man går till gymmet då kanske inte andra skulle gå. när man känner sig lite seg så går många hem o lägger sig i soffan medans vi tar oss i kragen o tänker att det är dehär som skilljer oss ifrån mängden. Det hjälper mig att ta mig igenom dom passen som känns lite extra tunga.

I grund och botten så är det som sagt så att vi håller på med detta för att vi älskar det, och det är även viktigt att klappa sig själv på axeln ibland. därför är det även viktigt att klappa andra också då man själv växer som person.

Vi finns här som bollplank

Ursprungligen postat av ollas

jag tror du missat att lepras heter leo

hahahaha

Keep it simple, kör på och börja med Alströmer/Tammer. Du är större än de flesta där och det kommer bara gå bra...

För mig hjälper det att inte onanioptimera, skit i att äta så jävla korrekt och utvärdera allt hela tiden. Hitta ett schema du trivs med som någon har växt på(eller få ett lagt åt dig), ät ordentligt(dvs lagom mkt och proteinrikt men skit att räkna i övrigt) och när det passar dig, sen är det bara att glida till gymmet, trycka in lurarna och ge allt, för att sedan åka hem och släppa träningen helt.

Sen måste jag säga att det är enormt irriterande när folk använder riktiga namn istället för nicknames, nicknames finns där av en anledning.

Piken träffade Aron men jag känner att jag har den "relationen" med Lepras att det var OK. edit: tog bort mina inlägg med namn

On topic; Bra input

Hur går det med motivationen, Lepras?
Såg några bilder på Facebook och din fysik är ju en br abit över standard om man säger så. Hoppas det rullar på!

‪My Story... ~Nick Scott~‬‏ - YouTube

Det där är äkta motivation. 0:35 är bästa delen imo .. det är något fantastiskt (trots att det är hemskt det som hänt) med att se en människa lära sig att gå igen. Det är inte bara själva faktumet att han kan gå nuförtiden, utan vilket jävla råstyrka och råvilja det krävs för att ha blivit diagnostiserad som paralyserad förevigt till att kunna se han ta sina första steg igen, med en livslust han antagligen aldrig hade förr. Sent på natten och kanske inte riktigt passar in här, men det är ju motivation om något

Ursprungligen postat av Jimmy_Flessa

Grym film Ola!
Den visar att man kan komma jävligt långt bara man ger sig fan på någonting!
Min mamma var med om en bilolycka för några årsedan och hon fick höra på sjukhuset att hon troligtvis inte skulle kunna gå normalt igen eller aldrig mer kunna arbeta inom vården igen. Hon blev sjuksriven och var sängliggandes i ca ett år. Sedan skaffade hon sig en hund, gav sig fan på att gå ut med honom, gick längre och längre promenader och i dagsläget så är hon mer eller mindre helt okej.

Det hörde väl egentligen inte heller hemma här.. Ibland finner man sig i svackor, både vad gäller träning och andra faktorer i livet men om man sätter upp en plan, jobbar stenhårt och inte låter något stå i vägen så är ofta en vilja av järn värd väldigt mycket.

Så sant Jimmy!
Sjukt bra jobbat av din mamma också, det är fantastiskt hur mycket viljestyrka man kan ha bara man själv bestämmer sig för att det ska ske. Det är väl ett praktexempel på att hunden är människans bästa vän!