Då jag ska börja tävla iår och då tävla för MM Sports så tänkte jag köra igång min träningsdagbok här också.

Sommaren 2008 skällde Pepz, Kristian och några till på mig för att jag tränade för dåligt och inte hade utvecklats på ett bra tag, vägde då ca 70kg i halvtaskig form. Det blev startskottet för att börja träna ordentligt. Pepz erbjöds sig att lägga ett schema och även se över min kost i utbytet mot att jag tog tag i träningen. Sagt och gjort, efter lite diskussion så satte vi upp målet Luciapokalen 2012 och troligtvis -70. Jag fick ett schema med hyfsat högt schema och drog igång en bulk på 1,5år och det slutade med att jag vägde 90kg. Nu gav träningen goda resultat och jag utvecklades fint. Våren 2010 drog jag igång en diet för att kolla vad som fanns där under och blev rätt så glatt överraskad när jag i slutet av dieten vägde 73kg i bra form. Sen hösten 2010 har jag legat på en väldigt långsam uppgång och väger i dagsläget 79kg. Pepz lägger fortfarande mitt schema och säger åt mig vad jag ska göra i lite allt möjligt, så även om jag var en aning tveksam i början så litar jag nu nästan helt blint på honom.

Anledningen till att jag tävlar i år istället för nästa är för att jag för två veckor sen gjorde en kalipermätning som visade på 4% bf vid en kv på 77,5kg. Det resultatet kan givetvis diskuteras men jag ligger ändå hyfsat lågt så att jag kan få svårt att gå ner till -70 nästa år om jag fortsätter lägga på mig muskler i samma takt som nu. Därför ger jag -70 ett försök i år och så får vi se var jag hamnar nästa år.

Jag har en förkärlek för tunga vikter och har aldrig gillat att bara träna efter kontakt och målet är att så småningom även tävla i styrkelyft om mitt knä, som det varit lite sisådär med, håller. Jag kan inte räkna rätt på repsen överhuvudtaget, när jag är på gymmet tränar jag; inte räknar reps. Jag skriver ändå upp hur många jag tror det blev men lita inte på siffrorna.

Quadriceps är min stora akilleshäl och målet ligger på att få dom i fas. Armar är väldigt bra och dominerar axlarna så även axlarna måste förbättras.

Lite kort fakta:
Namn: Aron
Ålder: 86a
Längd: 170
Vikt: 79
Klass: målet är -70 på decembercupen och luciapokalen

Böj: 150 med tveksamt djup
Bänk: 140
Mark: 235 (satte 3*kv för några veckor sen)

Två nytagna bilder också som jag blev nöjd med. Ska försöka uppdatera med filmer och bilder så gott jag kan.
Sidechest.jpgbackdoublebiceps.jpg

Det ser bra ut Aron!
Kalipermätningar är alltid tveksamma, men en indikation för ens egen del om utveckling och förövrigt så visst fasen ser du hård ut.
Hur ser benen ut, lika bra?

Ser grymt ut Aron bara att kriga på så ses vi på Lucian

Provade ny pwo idag tillsammans med den gamla och körde en rejäl dos, gav inte guldpump men en fin "svullnad" i musklerna.

Smalbänk:
6*110
5*110
5*110
6*110
5+3*110

Lite striktare idag, pass på sista 2 swten så vågade lite mer.

Dips:
10*+75
8*+75
14*+50
12*+50
x*+50

Rullande hantelpress:
14*22,5
10*25
9*25
9*25
8*25

Pushdown:
4*(100+95+90+80+75)
8*90+x*(85+80+70+65)
8*90+x*(85+80+70+65)

Kändes riktigt tungt idag och fick sänka vikten, kom på efteråt att jag använde ett annat grepp.

Stångcurl:
10*50
10*50
9*50
7*50
6*50

Scottcurl:
15*35
15*35
14*35
13*35
10+3*35

Kabelcurl:
9*80 + 5*75 + 5*70 + 5*65 + 4+5*60

Sen tog tiden slut. Underbart pass och armarna såg najs ut som fan.

Ser ut som ett underbart pass! Synd bara att tiden tog slut!

Ursprungligen postat av samme

Ser ut som ett underbart pass! Synd bara att tiden tog slut!

Jo det var najs. Bara 2 dropset som uteblev så var ingen större fara. Och visst syns vi på lucia!

Ursprungligen postat av Gober

Kul med en till journal här, riktigt cool fysik. Pepz verkar veta vad han gör ;-)

Tackar. Jo pepz har nog koll, sålänge jag är där och sliter.

Livet har kraschat igen (här känner ni inte till min historia men den kan sammanfattas med att i höstas tog mitt förhållande sedan 6,5år tillbaka slut, träffade en ny som det varit struligt med. Nu är även det över). Räknar jag högt så fick jag 3h orolig sömn inatt. Trycka sig full med pwo och ge sig iväg för att hata, glömma och plåga sig själv och köra tills kroppen tog slut. En sak är säker iaf, det blir inga mer kontakter med det täckta könet för mig den närmsta tiden. Jag orkar inte, jag är mentalt förstörd. Gymmet får vara min enda kärlek.

Böj:
10*110
15*140
12*160
8*170
6*180
8*140 + 12*100 + 20*60

Fuck djup, jag vill ha smärta och skrika.

Liggande benpress:
11*200
10*200
10*200
10*200
10*200

Bra djup däremot.

Raka mark:
10*120
7*170
6*170
5*170
10*120

Inte allt för taskigt utförande ändå. Kroppen började dock vika ner sig, bestämde mig för att köra allt utom magen på slutet.

Benspark / liggande lårcurl:
16*6p / 17*40
15*6p / 15*40
14+x*6p / 11*40

Stående vadpress:
7*135
6*135
6*135
5*135
5*135

strypning.

Vadpress i sittande benpress:
5*~10*170

Efter passet fick jag reda på att allt är kört. Mår apkasst.

Tjena Aron!

Härlig logg du har för dig. Vet hur pass tungt det är när man förlorar någon man hållt kär så pass länge. Kan inte säga att jag vet specifikt hur du känner dig, men känslorna är väl ganska lika vid ett slut. Däremot kan jag ju säga såhär: Gymmet sviker dig aldrig, vikterna ler mot dig och stängerna sjunger ditt namn i kör!

... eller så har jag bara tagit lite för mycket PWO ;-)

Det är "bara" att fortsätta slakta, förvandla din sorg till en drivkraft om att nå ditt mål - det har fungerat förut.

Ta hand om dig!

Ola:
Tackar.

Jo saknad brukar vara rätt så lik. Jag tog den första hyfsat men den andra var en för mkt. Men jag antar att det är en del av att vara vuxen, har ju levt skyddat i så många år. Du har dock helt rätt i att vikterna inte sviker en, många är gångerna då jag sökt tröst hos dom. Att träna med hat är slitsamt mentalt men generar oftast bra pass.

Jag ska försöka ta hand om mig, jag har ju inte så mycket annat att göra ändå.

Kristian: Visst är det så att det alltid finns värre saker, tyvärr. Gymmet tröstar rätt så bra ändå, tyvärr kan man ju inte spendera hela dagarna där.

Tackar allihop, er omtanke värmer.

Jag skrev dock inte inlägget för att få omtanke utan för att hur jag mår är en del avin träning( + att det är skönt att få tankar på pränt). Men jag uppskattar det ändå.

Det är förjävligt rent av men en del av livet tyvärr!

Gymmet var min räddare då jag kännde mig som värst för många år sen och oavsett vad som hänt senare så har alltid gymmet ställt upp för mig i alla svåra tider!

Det sviker aldrig helt enkelt och det finns alltid ett ljus i tunneln!